Avundsjuka är problemet!

Sömnlösa nätter får min hjärna att gå på högvarv, och jag fann i detta ögonblick inget annat sätt att försöka pränta ner mina tankar på min kära blogg.
Mitt liv kretsar just nu ganska mycket kring att försöka ordna upp mitt liv inför framtiden och skapa en stabil tillvaro. Jag har varit en ungkarl länge nog nu.
Tidigare har jag precis som många andra förkastat det s.k. Svenssonlivet och anammat uttrycketCarpe diem.
Inte för att det är ett dumt uttryck, men jag tillämpade det utan en enda tanke på morgondagen och det sätter en på pottan ibland.
Det jag vill komma till är att jag helt ändrat riktning, från att vara en revolutionär karriärist som ville erövra världen till en vanlig man som bara vill leva Svenssonliv och vara en i mängden.
Det känns för mig som en mogen och seriös vändning och jag ser fram emot att bli en i mängden.
Men som vanligt finns det ju folk som föraktar denna sortens människor och det gör mig faktiskt lite förbannad.
För 5-6 år sedan satt jag i en bil med en kompis och hans familj och svor åt en vanlig familj, och de undrade vad det var för fel på mig. Jag visste ju svaret inom mig, bitterhet!
I dagens läge har jag kommit över min bitterhet i frågan om familjeliv och strävar efter det själv, men då finns det folk som skrattar åt min dröm och mitt mål.
Och här kommer min hypotes: Oftast är de som skrattar åt min dröm vanliga medelklassmänniskor som själva är uppväxta i ett stabilt hem och aldrig fått uppleva en stormig och kaotisk tillvaro i hemmet och ta dagen som den kommer. Många är nog avundsjuka på min bohemiska tillvaro.
Men sedan finns ju den andra sidan: Jag som är uppvuxen i ett kaotiskt hem med missbruk inkluderat, hungrar efter ett vanligt tryggt familjeliv. Jag förkastar tillvaron som en bohemisk livsstil i längden skapar och blir arg när jag ser barn till dessa ansvarslösa individer som får växa upp i ett sådant hem.
Jag vill bara leva mitt liv i fred och bygga min kärnfamilj. Sedan får jag bli hur tråkig som helst men någon gång under mitt liv måste jag få uppleva det.
Jag är fruktansvärt trött på mitt rastlösa vandrande i livet och är beredd att slå mig till ro vad det nu än innebär. Men jag hoppas också jag slipper se dagens bohemiska medelklass skapa en generation ansvarslösa, kraftlösa och mediokra individer som kommer att dra ner samhället i botten.
Våga vilja ha barn! Det är så på tapeten att vilja vara utan barn, men inte för mig.
Folk får ha sin egen åsikt men sen kan de sitta där när de är 40, barnlösa och inget direkt att leva för förutom några meningslösa jorden runtresor, mångkulturella intryck och gamla minnen.
Det kommer att göra dem bittra!
Jag vill ha en familj, en stabil plattform och en Volvo.
Den bohemiska och ansvarslösa livsstilen tilltalar mig inte längre, jag vågar sträva efter min egen dröm och inte någon annans. Gör det ni också!