Ibland kan livet vara underbart och ibland kan det vara det hemskaste jag vet och i helgen fick jag uppleva båda delarna. När jag upplever de tillfällen som är bland de mest hemska gör det ju att jag får förstånd och vilja att ta ett nytt beslutoch handla därefter.
Jag var hos några vänner i Skåne i helgen som skulle döpa sin dotter, en helt underbar liten varelse. Direkt efter dopet så chockade paret alla med att åter tåga in i kapellet i bröllopsutstyrsel och vi stod där och gapade som fågelholkar.
Det var min första vän som gifte sig, och han gifte sig med en helt underbar kvinna och jag är övertygad om att de kommer leva lyckliga tills döden skiljer dem åt.
En längre tid har jag gått och funderat över om min biologiska klocka har börjat ticka, och i helgen fick jag én definitiv konfirmation på det. Jag blev ju helt förälskad i det lilla livet som bara spydde ner hela min tröja gång på gång. Hon bara skrattade hela tiden! Och jag med...
Jag tror att jag har lyckats definiera det otroligt abstrakta uttrycket lycka för min del, och jag tror helt enkelt inte att jag skulle kunna bli fullt lycklig utan en egen familj och få se mina barn växa upp och försöka visa dem vägen till ett drägligt liv.
Men nu ska vi inte förhasta oss, jag påstår verkligen inte att jag är fullt mogen för att sätta ett barn till världen ännu men jag är otroligt glad att jag kommit underfund med att jag i framtiden har det som mitt primära mål här i livet. Det har ju annars varit mitt stora problem i min nuvarande situation, nämligen att jag inte haft någon dröm eller något mål. Men nu har jag ju iallafall ett primärt mål att sträva efter och då är jag övertygad om att de resterande livsfrågorna kommer att få en tillfredsställande lösning.
Nu är det dags att omvärdera mina prioriteringar här i livet och ta nya beslut helt enkelt, jag är inte något barn längre. Jag är en fullt ansvarig man som inte längre kan fly och den insikten vet jag inte riktigt vem jag har att tacka för... Inte mig själv iallafall, för hade jag följt min egen vilja så hade jag förmodligen inte levat idag.
Jag är verkligen glad och tacksam för att jag vill leva för det är inte alla som vill.
söndag 28 oktober 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar