Aldrig nöjd...

Hur kommer det sig att man aldrig är riktigt nöjd? Är det ett tecken på välmående eller är det ett tecken på osäkerhet? Jag har inte svaret på den frågan ännu och jag vet inte om jag någonsin kommer att få det, men jag vet en sak. Jag vill verkligen uppleva den dagen, det ögonblicket då jag kan känna mig helt nöjd.

Jag är inne i en ganska tuff period ekonomiskt och jag har precis börjat komma till en lösning, och givetvis så börjar den lilla boven missnöjsamhet titta fram. Och vad är roten till detta?
Det finns såklart bara ett svar på den frågan och det är girighet. Girigheten tror jag kommer vara en av de grundläggande orsakerna till jordens undergång om den nu kommer och jag vet ju att jag är ju inte en bättre människa än att jag också faller för girigheten. Jag är girig.

Jag skulle så gärna vilja vara en av dessa tacksamma och skenheliga människor som säger: Så länge jag har tak över huvudet och mat för dagen så är jag nöjd. Det är inte jag, helt enkelt!
Jag är killen som vinner 500 kronor på oddset och satsar hela vinsten på någon match ör att dubbla den digra vinsten jag redan inkasserat, utan någon tanke på vad jag kan få för den redan inkasserade femhundralappen. Tråkigt men sant.
Men då väljer jag att se på det från den ljusa sidan och säger att: Man måste satsa för att vinna!
Och visst stämmer det, tar man inga risker så minimeras ju risken att vinna eller lyckas med någonting.

Jag läste i mitt horoskop att jag som person aldrig kommer att kunna nöja mig med en medioker tillvaro utan kommer ständigt att leva i livets periferi vad gäller både bra och dåligt.
Det känns som att det är någonting jag måste acceptera, jag klarar helt enkelt inte av att leva ett vanligt liv med ett 9-5 jobb. Jag behöver kaoset i tillvaron.
Jag filosoferar mycket kring livet och jag är glad att jag har fått ett förnuft och början till en självkänsla för idag vågar jag acceptera det som jag ser som mitt livs öde.