Åldersnoja...

Jag vet inte om jag drabbats av åldersnoja eller vad det är som händer med mig, men en sak är jag säker på. Nästa vecka fyller jag 24 år och om ett år är jag närmare 30 än 20!
Det känns inte skrämmande att åldras men många saker jag hade planerat att ha gjorda ligger fortfarande där på agendan och dammar. Jag vill få saker gjorda men det kanske är så att jag inte är riktigt mogen för att få dem gjorda riktigt ännu.
Sen kan man ju gå på en del nitar här i livet och det ska jag ju inte ljuga om att jag inte gjort.
Mina tidigare beslut har ju varit avgörande för hur mitt liv ser ut idag, och visst hade jag valt att inte sätta mig i en röd bil på en torsdag med ett halvt kilo marijuana hade jag kanske suttit i ett radhus idag, med barn och volvo. Men det är ju bara helt onödigt att spekulera i för det går inte att göra ogjort.
Är det på en front som jag dragit några nitlotter är det på kvinnofronten och det kanske inte är så konstigt. Jag är en kille som har varit med om saker och man skulle väl kunna säga att jag är en trasig människa inombords och det är väl inte konstigt att man träffar tjejer som är på gränsen till borderline eller manodepressivitet. Det är ett faktum.

Jag är absolut inte bitter för någonting, utan snarare tvärtom. Mina erfarenheter har gett mig kvaliteer som går att applicera på MITT vardagliga liv. Jag är en tillgång för många, men säkert också en börda för många andra. Jag är inte van att bara sköta mig själv, utan jag är uppväxt kollektivt med andra ungdomar och det har gett mig en förmåga att fungera i väl sammansvetsade grupper. Jag är van att leva nära inpå andra människor och jag har lärt mig att se människors riktiga sidor. Det är en väldig tillgång men det är tråkigt att det i dagens samhälle inte ska gå att använda sina färdigheter som man vill.
Jag är stämplad för livet som kriminell och blir nog aldrig av med den stämpeln. Jag känner bara att jag kan vara en tillgång för många, och jag tror garanterat att jag kan vara till större nytta på vissa områden istället för någon medelklassunge som är uppväxt i en skyddad verkstad hela sitt liv. Men så fungerar inte samhället idag och det är bara för mig att anpassa mig.
Jag trivs och jag tänker inte låta andra sätta sig på mig utan nu är det min tur att få glänsa.