Problem/Förutsättningar.

Kan problem och förutsättningar vara samma sak? Det tror jag verkligen.
Mitt stora problem i livet förutom pengar just nu, är kärleken. Jag fungerar inte som normala människor i mitt känsloliv och jag har aldrig haft ett seriösare förhållande med en tjej någonsin.
Jag är nog en sann egoist, en egocentrisk,realistisk pessimist helt enkelt.
Jag lever i samhällets periferi och väntar på min möjlighet att dyka in i samhällets centrum för att sedan kunna konsolidera min position som samhällets centralfigur.
Och frågan är: Hur många tänker inte så här? Och hur många sitter inte inspärrade på mentalsjukhus för liknande visioner? Säkerligen tusentals...

Jag är säkert spritt språngande galen och jag tror att det är min strävan som gör mitt liv värt att leva. Mitt liv är underbart när det är kaosartat och först då trivs jag med mig själv.
När mitt liv är lugnt och ordnat, klättrar jag på väggarna. Så varför streta emot?
Men ofta är mitt känsloliv en aning paradoxalt. Samtidigt som jag vill leva mitt kaotiska liv utan en tanke på morgondagen så kan stundens ingivelse säga mig att jag vill ha en tjej och bilda familj. Men hur skulle det kunna fungera? Inte alls, troligtvis.

Jag undrar om jag kommer att bli som de fadersgestalter som jag har haft i mitt liv.
Ibland undrar jag om jag också kommer att gå ut ur mitt barns liv när det inkräktar på mina själviska drifter. Ligger beslutet verkligen i mina händer?
Jag kommer alltid att vara en dåre och den kvinna som bestämmer sig för att satsa på mig som man och fader måste vara väl medveten om det. Det slår mig fortfarande att jag kanske kommer att få gå runt hela mitt liv och vänta på henne utan resultat.
Det kanske är mitt öde...